1 O bönestund, så skön och dyr,
Då jag från jordens sorger flyr
Och inför Fadern lägga får
Hvad helst som mig af nöden står!
Hur ofta, af bekymren böjd,
Jag bad och återfick min fröjd,
Och frestarns snara sönderbrast,
Blott jag til bönen gick med hast.
2 O ljufva stund, så rik och skön,
Då jag får bära fram min bön
För honom, hvilken trofast är
Och ger mig nåd, blott jag begär!
Hos honom söker jag min ro
Och sätter til hans ord min tro;
Så bjöd han mig den stund så skøn,
Då jag till honom gick i bön.
3 O ljufva bönetimma, må
Jag om din tröst ej miste gå,
Tills ifrån Nebobergets höjd
Jag skädar in i himlens fröjd
Och kastar köttels klädnad af
Och fattar lifvet, Herren gaf!
Då ropar i sin flykt min själ:
Du ljufva bönestund, farväl!
Source: Lutherförbundets Sångbok #S36