1 O, att den elden redan brunne,
Som du, o jesus, tända vill!
O, att all världen redan funne
Den frid, som hör Guds rike till!
2 Visst glimmar re'n i mörka natten
En liten gnista här och där;
Visst är den stora frälsningsskatten
För månget hjärta dyr och kär;
3 Men låt den elden spridas vida
Och görden skatten vida känd;
I tron ditt löfte vi förbida,
Att Anden rikligt blir oss sänd!
4 Kom snart, o Jesus, till oss alla
Och värm oss med din kärleksglöd!
Låt oss ej längre gå så kalla
För egen och för andras nöd!
5 Låt nådens bud till all föras,
Gif åt ditt rikes framgång fart,
Så att ditt lof dock måtte höras
Från alla världens ändar snart!
6 Och stärk din eld i våra hjärtan,
Bränn bort, bränn bort allt eget slagg;
Men lindra äfven luttringssmärtan
Med din hugsvalans ljufva dagg.
7 Låt alla egna nästen brinna,
De usla brunnar torka ut
Och alla egna stöd försvinna;
Då blir du ensam Gud till slut!
8 Smält allt, hvad åtskildt är, tillsamman,
Gör varmt, hvad nu är ljumt och kallt,
Blås upp den svaga kärleksflamman
Och blif du själf vårt "allt i allt!"
Source: Lutherförbundets Sångbok #S136