"Ändå" (Känna och tro)

1 Väl mig, nu till borgen jag hunnit,
Mitt salighetsberg och mitt slott!
I tusende qval harjag gått
Och aldrig förstått
Den fridenes grund jagnu funnit,
Hur stormar och böljor än slå,
Mitt berg och min borg stå ändå, stå ända, ända!

2 Vi gärna blott tro, hvad vi kânna,
Men icke är sådant att tro,
Och ingen kan så få den ro.
Hos kristna bör bo.
Hur skiftar ej känslan! I henne
För vindarne vågorna gå;
Guds nådeförbund står ändå, står ändå, ändå!

Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #9