Allt i allom Kristus

1 Uppstånden är Kristus, gudomliga lif!
För oss du nu dödade döden;
Uppstånden är Kristus, min fröjdesång blif
Mot synden och yttersta nöden!
O Jesus, i hjärtat jag gömmer ditt ord,
Mer högt och mer dyrbart än himmel och jord:
Jag lefver, I skolen ock lefva.

2 Ditt verk är fullbordadt; till Fadern du går
De saligas lofsäng till möte.
Åt oss du bereder i dag somi går
Ett rum i din härlighets sköte.
På jorden i himlen din kärlek, den bön
Blott söker densamma ditt arbetes lön:
Att syndare saliga göra.

3 Osägliga nåd! Så allenast en Gud
Kan älska. Nu lefver mitt hjärta.
Så syndig jag är, står jag prydd som en brud
I Frälsarens lydnad och smärta.
Från djup och till djup i Guds eviga råd
Serafen ej skådar ett under af nåd
Så härligt som människans frålsning.

4 Men du, som väl härtill ditt bifall har gett
Och Jesus bekänner, hvad tar du
Till hjärtat af allt, hvad på korset bar skett?
För lifvet, för hjärtat, hvad har du?
Skall Kristus och blodet och korset ej bli
Dig mera än indast en skön poesi?
O ve, hvad det blodet då ropar!

5 Du kristen vill heta, allt tro och förstå,
Men aldrig i bibelens mening
Helt omvänd och salig för alltid att stå
Med Kristus i verklig förening,
Och utgå ur lägret hans smälek att ta,
Men alltid i ok med de otrogna dra;
Hur blodet då öfver dig ropar!


Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #38