Hos kristna städ glänser det invärtes lifvet

1 Hos kristna städs glänser det invärtes lifvet,
Fast "solen" dem utvärtes "svärtat och bränt".
Hvad skatter dem himmelens konung har gifvit,
Det har ingen otrogen rönt eller känt.
Hvad världen ej fattar, Ej söker och skattar,
Det pryder så skönt deras ödmjuka sinne,
Det andliga lifvet, som glöder därinne.

2 Det utvärtes synas de ringaste vara,
Dock Gud af sitt ord och sin Anda dem födt,
De äga en stråle af gudomen klara,
Den Herren själf upptändt och nådefullt skött.
guds änglar sig fröjda,
Så hjärtligen nöjda,
Om blott de få skåda och tjäna och hägna
De barnen, som nu deras skapare fägna.

3 Guds folk går med öknamn försmädadt på jorden,
Dess härlighet döljs under stofthyddans larf;
Men hög är dess adel, ovansklig dess orden,
Och himmelskt dess burskap och evigt dess arf.
Vill världen dem gäcka,
De äro dock täcka;
Vill världen dem tränga och jaga dem fjärran,
De ha dock ett him och en boning hos Herran.

4 De gå på vår jord, men med himmelska själar,
de äro väl svaga, men skydda vår värld,
Dock är dem all frihet och lycka beskärd.
Gud fyller i smärtan
Med fröjd deras hjärtan.
De är väl döda för världens fröjder,
Men lefva i andan på himmelska höjder.

5 Väl syns deras lif deras Herre fördröja,
Han kommer dock snart i sin härlighets glans
Att hämta de sina och att dem upphöja
Till konungar, krönta med helgonakrans.
Hvad harm skall då råda,
När i dem fån skåda,
I, som dem föraktat – i härlighet pråla,
I himlen som stjärnor i evighet stråla.

6 Ack, vissten I mänskor, hvad heder er händer;
Ack vore af er den välsignelse spord,
Som Gud genom dessa utvalda er sänder,
Som pryda och rädda er brottsliga jord;
I skullen dem ära,
På händerna bära
Med jublande glädje; men sörja och klaga,
När Gud deras heliga från dem vill taga.

7 Så, bröder, må ingen utaf oss förlägen
Då tröttna vid korset i pröfningens dal;
Nej hellre då fröjdoms och sjungom på vägen,
När denna dock leder till ärones sal.
Må här vi försmädas,
För Jesu skull hädas
Och hvarje mans "afhugg och afskrap" jämt vara!
En dag han dock skall oss för världen förklara

Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #29