Guds barns farväl

1 Farväl, kära vänner! Det måste dock ske,
Att vi nu ej längre hvarandra få se.
Det kostar väl på; men vår Faders behag,
O, må det oss äfven behaga i dag!
Han känner vårt bästa, och lyda vi må
Och resdräkten taga, då han säger: gå!

2 Vi skiljas ej evigt, ty vi äro ett
I honom, som riket och barnarätt gett;
Och snart få vi samlas i sällhet och frid,
Då slutad är jordlifvets oro och strid.
Fast vägarne skiljas _ dock hemåt vi gå;
Gud låte oss alla ock målet väl nå!

3 Ja, hjälpe oss Herren, att, hvad som än sker,
Vår tro och vår kärlek må växa allt mer,
Att hoppet blir stadigt och vandringen god,
Att aldrig umbärlight blir Frälsarens blod,
Att öfver förmågen ej frestelsen går,
När satan får sålla och striden blir svår!

4 Ack Herre, vår Gud, du vår Fader så kär,
Vi alla tillsammans nu bedja dig här,
Att ingen af oss må tillbaka få gå,
Men en gång vil alla må inför dig stå
I Jesu rättfärdighets skinande skrud
Som Lammets fullkomliga, saliga brud!

5 Om mer vi här träffas, det står i Guds hand;
Men må vi blott mötas i himmelens land
Att mera ej skiljas, då barnskaran stor
Är samlad kring Jesus, vår förstfödde bror!
Vi honom befalla vår kropp och vår själ
Och säga hvarandra i hans namn farväl!

Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #155