Du arma barn, som irrar

1 Du arma barn, som irrar,
Ett vilselupet får,
Långt bort från herdesammen,
Dig Jesu trämma når:
Jag är den gode herden,
Som gaf på korsets stam
Mitt lif, mitt blod för fåren;
Kom ham, du vilsna lamm.

2 Kom i din ungdoms dagar,
I lifvets sköna vår!
Den gode herden väntar,
Ja, efter dig han går.
Kanhända om du dröjer
Till lifvets sena höst,
Ej herden mer dig kallar,
Du hör ej mer hans röst.


Source: Lutherförbundets Sångbok #S27