1 Dr Djupsens Naud eg ropa maa,
Aa Herre, du maa høyra!
Mi Bon so mildt du merke paa
Med Miskunns opne Øyra!
For um du Synder agta vil
Og Misgjerd leggja Merke til,
Kven kann fry deg daa standa?
2 Aaleine Naade gjelda kann,
Naar Synd du skal forlata.
Mi Gjerning ikkje gjeld eit Grand
Og kann meg inkje bata.
Fyr deg er ingen funnen rein,
So deg maa ottast kvar og ein
Og taka Trøyst av Naaden.
3 So vil til Gud eg halda meg
I all min Syndevaade.
Mitt Hjarta hugheilt trøyster seg
Til Herrens store Naade,
Som er meg i hans Ord tilsagt,
Det i all Æva stend ved Magt.
Paa Naaden, Gud, eg ventar!
4 Og varer det fraa Morgonstund
Og heilt til Aftans Ende,
Eg trur daa trygt i Hjartans Grunn,
Gud gjerer visst eit Vende.
So gjer' Guds Folk av rette Slag,
Som Anden gav sitt Ættarlag:
Dei venta paa Guds Time.
5 Og um vaar Sund er svær og stor,
Enn større er Guds Naade.
Hans Arm er sterk, som stend ved Ror,
Han styre meg og raade!
Han Hyrding er fyr Israel
Og veit sitt Folk aa frelsa vel
Faa Sorg og Synder alle.
Source: M. B. Landstads Kirkesalmebog og "Nokre Salmar" ved Professor Dr. E. Blix, samt følgende tillæg: Kirkesalmeboger og Almedigter af Biskop J. N. Skaar, med 79 portræter, og Kirkemusiker og Kirkemusik... #682